Insåg häromdagen att jag snart haft balou i ett år.

Och ledsen var första känslan, ledsen för att vi stampat på samma ställe och vi har egentligen inte kommit någonstans på detta år... ett helt år!!

Besviken och trött och ledsen. 

 

Jag ser andra rida och önskar dom all lycka men känns som jag kommer längre och längre ifrån det och känslan häst =lycka har inte funnits där på länge.

Tror det var i våras sist, på stora utebanan och vi var där tidigt en morgon och galopperade.

Sen dess har det bara varit bekymmer blåmärken och tårar ..typ 

 

Jag försöker och vill så mycket att det ska funka och att vi ska komma ur den här fasen tillsammans.

Jag vill så gärna för jag tycker om hästen och vet att det finns en pärla där i.

Men någonstans så är det ju faktiskt så att hästeriet kostar otroligt mycket pengar, och det ska vara roligt åtmisntonde 1 dag i veckan.

Nu känner jag extra press för att jag redan haft en häst som jag sålt pga bristande kemi mellan oss.

Och det skulle kännas som ett enormt nederlag och behöva göra det igen.

Hade jag haft råd så hade jag gärna behållt honom och skaffat en äldre färdig häst att tanka energi på medans han mognar till sig.. haha 

Planen är att sätta igång honom iaf och sen får vi se hur det utvecklar sig.

Denna vecka har bestått av promenader för att få igång flåset lite, men han är så sjukt grinig och kaxig.

Sparkar åt en när han blir tillsagd och är allmänt dryg.

Så här illa har han inte betett sig åt på promenader förut? 

Nästa vecka ska vi börja tömköra, tisdag är det tandläkarn så får se hur det går där.

Sadeln jag spanat in kommer troligtvis in nästa vecka också så jag kan få hem och prova.