Vilken julklapp man fick då :(

Kände mest för att ge upp igår med allt vad hästar heter.

Men med lite sömn och efter lite eftertanke så väljer jag att hoppas på en snabb "läkning" den här gången och hålla hoppet uppe att inte vår planering till våren äventyras allt för mycket. 

Vill ju gärna tro på det som min mamma jämt säger att negativa tankar drar till sig mer negativa saker.
Så nu lägger jag om tanken och håller hoppet uppe.

Vilket fick mig att fundera över hag vistelser och sällskap vs inte. 

Jag har aldrig velat haft mina hästar själva i hagen.
För jag tycker dom behöver mer än bara se sina kamrater över stängslet.

Speciellt när man haft unga hästar med stort rörelse och aktivitets behov just i hagen.

Men det är så viktigt med sammansättningen av flockar att det blir rätt.
Skador kommer ändå och det är så dumt och utmana ödet och öka risken för det.
Jag har gärna min häst med andra hästar men inte till vilket pris som helst.
Då får han gärna gå själv tills vi får ett lämpligt sällskap.
Han är inte stressad och han bryr sig inte om att bli lämnad sist ute osv.

Balou är jättetrevlig mot andra hästar och han är aldrig elak, men eftersom han gärna tror att alla är hans kompisar och kanske lite trögare så blir det han som kanske inte flyttar sig snabbt nog eller förstod den där varningssignalen på en mikrosekund som skadar sig och åker på en spark eller två.
Så nu står han som ni kanske räknat ut skadad efter ett i hopsläpp som visade sig vara inte allt för bra kanske.
Så vi får se hur framtiden ser ut nu, prio ett för mig just nu är att inte ska behöva överanstränga benet och minimera risken för fler smällar.
Så nu går han själv, och så får vi se helt enkelt.
Ska prata med stallägaren imorgon och höra om han kanske har någon ide.
Vill inte släppa ihop honom med det ena sällskapet igen, det vore rent av dumdristigt känner jag.
Vi ska ju igång och ut och träna/tävla är ju tanken och då kan jag inte ha ont i magen varje gång jag åker upp om min häst "lever" eller ej.
Då har man inte rätt sällskap...