Upp å ner..

Lite så känns det just nu.
Tappat lusten till ridningen på balou just nu.
Och just nu vet jag inte vad jag vill längre.
Med någonting..
Lutar åt att sälja just nu, och trött på att behöva förklara ( läs försvara) mig och sen få höra att ja, skaffa dig en läromästare istället.
Och jag vet att vissa inte menar det på ett särskilt snällt vis, utan indirekt säger att jag är dålig och det är mitt fel att han är som han är.
Men dessa personer kanske inte ens sett mig rida eller ens vet hur han är.

Övertygad om att en bättre ryttare än mig lyckas snabbare  än mig, vilket är fallet för dom flesta vill jag tro.
Men det får mig att känna mig bra mycket mer sämre än vad jag kanske är när folk säger sånt där, och får mig att fundera på om jag ens ska ha en ny häst alls utifall jag säljer honom.
Köpa ett marsvin istället kanske.. Kan man misslyckas med sånt?


Min älskade Malleballebus var en sån häst man bara litade på, han var inte rädd för mycket.
Nyfiken på allt och tyckte det mesta var roligt.
Han kunde hoppa till för fjant grejer men långtradare,snöplogen,crossar mm blinkade han inte ens för.
Älskade barn och djur och var så snäll och mjuk emot dom.
Visst så var han lite väl stark och het emellanåt och hade lite pyssel för sig han också.
Aldrig träffat en häst som blev så besviken när första snön kom, stallägaren ringde och undra varför han vägrade lämna stallet en morgon, det hade kommit snö på natten .. haha
Han var inte så förtjust i snö nej...
Men jag litade verkligen på honom och saknar och tänker på honom emellåt <3

En sån vill jag ha men med kanske liiite mer ridbarhet, men där tror jag alla åren på galoppen satt så starkt i honom vissa stunder.
Hade han varit yngre så hade det kanske varit liiite lättare med omskolningen.


Bildbomb på min saknade Kamel